Med all respekt

När vi var klara med alla förberedelser och väl hade öppnat det meröppna biblioteket så trodde vi att vi skulle bli nerringda av kollegor från Skånes och kanske Sveriges alla hörn. Av kollegor som är nyfikna på hur det fungerar, som vill se det på plats och därför komma på ett studiebesök.

Men telefonen var död. Och i våra inkorgar på mailen hände ingenting. Vad det gäller det meröppna biblioteket alltså! Förutom en och annan eftersläntrande journalist. Eller nån bibliotekschef/ansvarig som ville ha information om det fantastiska personal-lösa-biblioteket (som inte existerar) för att kunna skära ner hela personalstyrkan på sitt eget bibliotek. SUCK!!!!!!

De andra nyfikna kollegorna lös med sin frånvaro. Och vi började undra om det kunde bero på ointresse. Men nej så kan det väl inte vara, menade vi. Tidsbrist? Kanske. Att man först ville se om det skulle fungera? Ganska troligt. Men nu för några veckor sedan fick jag en mycket ödmjuk förfrågan i ett mail. En bibliotekarie som undrade om allt hade lugnat ner sig nu. Om vi hade tid att pressa in deras bibliotek på ett studiebesök bland alla andra studiebesök som säkert redan var inbokade. Och några dagar senare kom ett liknade mail. Sen har det börjat ringa och mailas mer och mer och nu börjar det faktiskt stå ”studiebesök” lite här och var i vår bibel (som vi kallar vår gemensamma kalender).

Så den uteblivande anstormningen visade sig delvis bero på ren respekt. Att man inte ville stressa oss. Att vi skulle få en chans att andas ut. Fint, tycker vi och ser fram emot all de besökare som nu är på väg hit.

Välkomna!
/Sara