Ny attityd

När man jobbar som bibliotekarie på en filial får man vara beredd på att ens arbetsuppgifter även innefattar sådan som traditionellt inte tillhör bibliotekarieyrket. Ganska ofta kan vi muttra om att ”det här behöver minsann inte bibliotekarierna inne i stan befatta sig med”. Häromdagen hade några mindre trevliga ungdomar roat sig med att elda upp vår soptunna för pappersinsamling mitt utanför entrén. Kvar blev ett sotberg av uppbränt plast och papper. Till en början kände jag att det här fick faktiskt någon annan ta hand om men när våra skolelever började leka i sotberget travade jag ändå upp till skolans vaktmästare och bad om att få låna skyffel och borste. När jag sedan var på väg tillbaka möttes jag av ett glatt gäng andraklassare, beväpnade med färggranna plastspadar, som frågade om de fick hjälpa till (de fick för sin lärare). Då insåg jag att jag har ju helt fel inställning! Börjar jag tänka som en åttaåring så blir ju allting, inklusive mitt jobb, mycket roligare. Varje svårighet blir ett spännande äventyr. Har därför nu valt att försöka se allt med lite andra ögon och plötsligt blir det roligare att ösa vatten från den översvämmade toaletten, byta lysrör, ligga på mage för att leta efter kablar under golvet eller att larmcentralen ringer klockan halv två på natten och ber dem guida deras vakt så att han kan stänga av larmet! Ska se om jag inte ska skoja till det och byta lampan i städskrubben idag.
/ Kristina