Förr i tiden, innan vi gjorde om saker och ting till ett meröppet bibliotek med självbetjäning, så behövde vi i personalen bara ha en sak i huvudet vad det gällde larmet av våra lokaler. Gå in genom dörren och larma av med sin kod. Men dessa tider är nu förbi.
Vår hjälte från larmföretaget har tålmodigt gett oss instruktioner och svarat på våra frågor, men jag undrar om det är någon av oss som egentligen fattar hur det fungerar. Jag tror att vår hjälte skrattar lite åt oss när han skumpar hem från Veberöd i sin bil, men det är ju lätt för en kille som närsomhelst kan slita upp en avbitartång eller en elmätare utan att tveka det minsta.
Idag har vi gått igenom allt in i minsta lilla detalj och kom på en del saker som till och med fick hjälten att klia sig ett varv i håret. Tiden fram till invigningen är till för just detta, att testa och upptäcka fel och brister. Så allt ska ju nog gå bra till slut med larm, lampor och dörrar som slås på/av, tänds/släcks och öppnas/stängs automatiskt ibland och med hjälp av våra koder ibland.
Du som inte hade lust att läsa om vårt nya larmsystem skulle ha slutat läsa för längesedan. Men nu är det för sent.
Om 30 minuter ska vi välkomna författaren Karin Wahlberg och därmed ägna oss åt den humanistiska delen av vårt arbete som vi inte finner viktigare än den tekniska, men som vi nog känner oss lite mer bekväm med. Än så länge. =)
/Sara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar